SWEXAN

Ikväll är det graduation och jag är nervös å mina kompisars vägnar. Det här året har gått så fort. Om tre dagar lämnar jag Texas, ovetandes när jag kommer tillbaka. Mina väskor är packade, mina kompisar har svarat på min avskedsinbjudan och jag försöker greppa det faktum att jag ska åka hem. Hela det här året har bestått av självupptäckt. Jag har fått reda på hur jag reagerar i situationer jag aldrig trodde jag skulle finna mig i, på gott och på ont. Jag har gjort så mycket nya saker, sett så många nya saker och levt ett helt nytt liv. Aldrig trodde jag att dagen jag äntligen fick åka skulle komma, och lika overklig är dagen jag åker hem på. 

Jag bor ju i Texas nu. Det här är mitt hem. Ett utbytesår är verkligen, som så många andra utbytisar sagt före mig, och som många kommer säga efter mig, inte ett år i livet, det är ett liv på ett år. Hur mycket jag än försöker begripa det kan jag inte förstå att jag åker tillbaka till Sverige om en vecka. Att jag inte åker tillbaka till Texas efter några dagar i New York. Jag kan inte förstå att ikväll är sista gången jag umgås med järngänget. Sista sleepovern. Jag är inte ledsen, för jag kan inte förstå det. Trots alla bevis som finns på att jag faktiskt ska åka.

Igår åkte vi omkring i Georgetown, sen firade vi mina föräldrars bröllopsdag på kvällen. Idag tog jag med mig Orya till San Antonio där vi hade det trevligt. Imorgon ska jag på graduation och äntligen träffa mina kompisar igen. Jag saknar dem redan så himla mycket, samtidigt som jag längtar efter mina kompisar i Sverige. Det är så konstigt.

Det är svårt att hitta en balans nu när mamma och pappa är här. Grannarna vill träffa dem och jag känner mig ohövlig om jag åker iväg och träffar kompisar. Som jag ju vill, men det går inte. Det är drygt. Nåja, vi har haft en fin dag iallafall. Jag hittade ett par byxor som jag letat efter det senaste året och vi åkte och utforskade stora grottor som finns här i Jorgetown. Goodie.

DE HAR KOMMIT. Svenskarna är i Texas. Oj. Jag grinade när de kom. Det var så fint. Mamma och pappa är här och jag är glad. Nu ska jag visa de rackarna Texas. Eller ja, lite granna iallafall. Idag var min sista dag i skolan. Det var helt okej. Jag träffade några personer och umgicks med Brandon, Madison och Genny tills det att jag kände för att åka hem och möta mina padres. Jösses, de är här! 

Hej på er. Precis i detta nu befinner sig mina föräldrar i USA. DOM ÄR HÄR! De kommer inte till Texas förrän imorgon och jag är sjukligt nervös. Vill typ kräkas av nervositet. För dom är ju inte på riktigt. De har bara levt på en datorskärm de senaste 9 månaderna och imorgon ska jag träffa dem på riktigt. Undrar hur dom luktar. Säkert lite dammigt pga suttit på flygplan mycket. Haha, förlåt. Jag håller på och städar och packar ihop alla mina saker eftersom att mamma och pappa ska sova i mitt rum och jag ska flytta ner för min sista vecka här. Jösses Amalia. Mamma och pappa är i USA. Jag förstår inte. Hela den här helgen har varit jättefin och min söndag kommer bli bra den med. I fredags var jag på teater och sen gick vi ut och igår lanserade Hunter sin EP så vi var där och stöttade honom och innan det hade vi en sista utbytesträff. Ikväll ska vi fira att grabben fyllt 17 också.  Och innan det ska jag på bio med Colleen. Jag pumpar liksom mina kompisar på så mycket umgänge som det bara går. Det är bra så. HERREGUD MAMMA OCH PAPPA KOMMER.